Jag har läst inlägg hos andra som bla berör "varför man syr", tex nyligen hos KroKKoFin. Jag har återkommande en vinkling på frågan, och den handlar om: hur tilltalande är egentligen slutresultatet? Skulle jag ha köpt samma plagg om jag sett det i butik (till materialkostnaden)? Svaret är nog lika ofta ja som nej. Ibland gillar man ju ett tyg, men det färdiga plagget upplevs som något helt annat.
Det här projektet har väckt dessa tankegångar. Jag gillade tyget, och målade upp att det kunde bli fint om man använde tyget på olika ledd och kanske använde blombården som en volang som gick igen i nederkant på ärm och på fram- och bakstycke. När jag sedan ska sätta saxen i tyget och rent konkret funderar på hur jag ska använda mönstringen hamnar jag i en del grubblerier. Hur livet ska se ut är det som jag har en tydlig bild av. Blombården ska vara i mitten, och så syr jag stråveck på sidorna så att de vävda bårderna centreras mer. Jag gör ringningen så vid att jag inte behöver knäppning eller annan lösning för att komma i den. Jag beslutar mig för att låta de nedre våderna följa trådraken, vilket blir på andra ledden jämfört med livet. Modellen jag tänker mig är rynkad mot livet. När jag syr i rynktrådarna och nålar mot livet ser allt ut som en enda stor ballong/tunna nertill. Helheten ser så HEMVÄVD ut!
Att hitta en lösning på den nedre delen har krävt sin tid. Jag har tråcklat olika alternativa lösningar för att skapa mig en bild av hur det ter sig. Tygets vävda bårder påverkar tygets fall i fel riktning. Tyget blir än mindre följsamt och därigenom blir det som en tunna. För att motverka detta blev lösningen att sy en smocksöm en bit ner. Detta hjälpte för att hålla rynkorna på plats, och "ballongen" blev mer stegvis. Jag ville också få ett mer enfärgat/lugnare intryck och har därför kapat bort blombårdens rand. Ett litet band att knyta i midjan blev en extra piff, och halsringningen är sydd som en mudd i trikå (singlejersey). Jag har också gjort justeringar på vidden i livet, kortat livet där bak mm.
Nu är den klar och jag reflekterar och ställer mig frågan, Skulle jag ha köpt detta plagg om jag sett det i butik? Och svaret är ja, den här tunikan skulle jag gott handla om jag såg den i butik för 112:- (materialkostnaden). Hade jag bara sytt på enligt det första tänket, då hade den inte fått följa med mig hem för det priset, jag skulle inte vilja använda den. Det är roligt när det går att vända ett projekt som håller på att dömmas ut, och resultatet är kreativare än den ursprungliga idén!
Tyg & mönster: Vävt bomullstyg från Dollys (Odenplan). Mönstret är eget, men baserat på en mammatunika ur Allt om handarbete.
Men vad säger du? jag skulle köpa den säker för mer en 112, ursnyggt, nu fick såå stooor lust att sy en sånt till mig, misstänker att min ska inte ge samma resultat, superfint!
SvaraRaderaDu är så himla duktig, som inte ger dig!!! Slutresultatet är toppen, jag skulle också gärna köpa den, om den funnits i butik. Men jag förstår din frustration..... jag hade troligen låtit den krypa ner i papperskorgen, för att aldrig mer titta fram. Strongt gjort! Jag håller med dig, jag vill inte heller att det ska se allt för hemvävt/hemgjort ut, och du har verkligen lyckats, den ser proffsig ut!
SvaraRaderaDet var bra kämpat som inte gav upp, det hade antagligen jag gjort... intressanta tankar, jag funderar kanske för lite på sånt här... Jag tycker din blus blev väldigt fin, speciell och absolut värd mer än 112kr!!!
SvaraRaderaJag blir verkligen imponerand av din envishet eller vad det nu var som gjorde att du tog dig tid att slutföra detta projekt som verkar ha inneburit massor med extra jobb. Jag tror jag kan lova att den aldirg hade blivit färdig hos mig eller så hade den väl hängt i garderoben för att jag inte var nöjd med den men inte orkade göra om den som jag ville ha den! Slutresultatet är hur fint som helst. Gillar både modell och tyg men främst modellen. Känn dig nöjd!
SvaraRaderaSå fin!!!!Jag tycker också helt klart att den är värd mer än 112 kr!! Vilka funderingar du har, intressant att läsa. Men för mig kan det ibland vara lite charm med att det ser hemvävt ut. Det gör det mer unikt. Men det kan ju också vara olika från plagg till plagg.
SvaraRaderaJag känner igen det där, att man har en bild inne i huvudet hur slutresultatet ska se ut, men att det inte alltid blir så. Skönt att du inte gav upp för tunikan blev kanonsnygg och är definitivt värd mer än 112 kr ;).
SvaraRaderaJa, man ger ju nästan upp ibland ... men den där blev SÅ fin, och SÅ inspirerande, både text och bild. Tack!
SvaraRaderajättefin. Gillar också tyget och ditt sätt att använda det gör det ännu snyggare
SvaraRaderaJättefin! Vilken tur att du gjorde klart den! Jag tycker den ser eksklusiv ut! Jag gillar knytbandet bak.
SvaraRaderaVilken tur att du inte gav upp, den blev verkligen supersnygg! Skulle kosta bra mycket mer än 112 kr i affär.
SvaraRaderaDenna gillade jag! Den hade jag absolut tagit med in i ett provrum om jag stötte på den i butik!! skulle den dessutom passa på mig så hade jag gärna köpt den å då för många hundringar mer än 112 kr.. ;o)
SvaraRaderaJag får nästan lite prestationsångest när jag läser om hur du fixar och trixar med mönster och provar olika lösningar. Det låter så avancerat. =o) du är så duktig!
Vad fin den blev och vad kul att du blev så nöjd!
SvaraRaderaJag har också funderat en del över varför jag syr och kom väl fram till ungefär samma som du. Det gäller dock främst när jag syr till mig själv, alltså vuxen kläder. Då har jag väldigt höga krav på passform, sömnad och bekvämlighet. Jag vet av erfarenhet att jag annars inte kommer använda plagget, det gäller därför att tänka både före, under och efter sömnaden!
När jag sytt till min dotter har jag nog däremot mest "kört på" vilket resulterat i att många plagg blivit oanvända. Det har jag nu bestämt mig för att sluta upp med. Det blir för dyrt och ett slöseri med tyg som inte är okej. Ska försöka lyssna mer på vad hon vill ha och inte vad jag har lust att sy!
Så vacker! Jag får lite andnöd!
SvaraRaderaBra jobbat!!! :-) Snygg!!!
SvaraRadera